När hjärtat slutat slå, hör du blodet rusa i din kropp för att tillslut tystna. Då finns du inte mer.

Jag tar ett steg,
kollar på mina fötter.
”Är dem mina?”
tänker jag,
"Är det jag som rör mig?" 

Jag säger något,
uppfattar inte vad.
Ett ord,
det låter som en viskning.
Vad var det?
Vart vill jag komma?

Jag rör mig,
jag pratar,
jag andas
och jag lever.
Tror jag åtminstone.

Men vart vill jag komma?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0