Cause you're boring, baby, when you're straight
Det kryper i kroppen
Jag måste bort härifrån
nu
Jag är fem igen
samtidigt alldeles för stor
Får inte plats
kan inte andas
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd? Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Den där känslan
av att inte räcka till.
Du driver mig till vansinne
och jag kan inte hantera mig själv.
Sover mer än gärna
skrattar och ler.
Vad du inte vet är
att jag egentligen inte klarar av
att känna.
Har gått i månader, år
tom och tillfreds
och så vänder du upp och ner
på hela mitt liv.
Jag kan inte hantera mig själv
jag känner för mycket.
Ni vet nog hur det överväldigar
och då vaknar mina tårkanaler
efter nio månaders dvala
precis som björnen
hungrar efter känslorna
och förstör.
Mitt namn är Ambivalens,
men jag skulle vilja kallas Din.
Arkiverat, opublicerat
Himlen var rosa ikväll
och jag tror nog faktiskt
att en dag kommer du
att älska mig igen.
Jag kanske är naiv
rent ut sagt egoistisk
men jag tror
jag tror verkligen att
du kommer finna det i mig
som du tappade bort själv.
Jag vet nog ingenting
jag vet nog faktiskt ingenting om dig längre
du vet nog lika lite om mig
men jag känner dig som ingen annan
och du känner mig
du känner mig bättre än vad jag själv känner mig.
Det är längesedan nu
men jag vet ganska säkert
att du kommer älska mig
igen.
och jag tror nog faktiskt
att en dag kommer du
att älska mig igen.
Jag kanske är naiv
rent ut sagt egoistisk
men jag tror
jag tror verkligen att
du kommer finna det i mig
som du tappade bort själv.
Jag vet nog ingenting
jag vet nog faktiskt ingenting om dig längre
du vet nog lika lite om mig
men jag känner dig som ingen annan
och du känner mig
du känner mig bättre än vad jag själv känner mig.
Det är längesedan nu
men jag vet ganska säkert
att du kommer älska mig
igen.
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid, och jag hade inga veckor, inga dar, bara en röra av en massa tid
Stressar för att hinna
leva
för att
finnas till
för att
älska
Jag gör
tiohundrafemtioelva
saker
på en gång
och vet att
jag
inte kommer
hinna
hälften
Jag trasslar in
mig
i något främmande
och faller tillbaka
i gamla
vanor
i neonblått och rosa
i en värld
där ingenting är
som det är
som det var
Kallt och grått
men något
någon
lyser upp
trots att mina
trötta
ögon
knappt kan urskilja
tyda
När tar det slut?
I gave me away
Ett sms
med jävligt ytliga ord
fick hela min värld
att snurra
bara för att det var från
henne.
Blodet började pulsera
i mina
ådror
och hjärtat
slog hårt.
Jag vet att hon
tycker om
mig
och det skrämmer mig
för jag vet egentligen
inte
vad det är jag egentligen vill.
Jag vill ju bara ha
henne
att få kalla henne
min
men jag vet inte
om jag är
kapabel
till sådant längre.
En gång tog det liksom
stopp
the end
och då släppte jag inte in
någon
mer.
Då fick det vara
nog.
Puss och kram
Sitter och väntar
väntar på
henne
Hon kommer snart hem
från jobbet
och magen är full utav
fjärillar.
Knyter mina skor och går tillbaka in igen.
Skulle städa, men röker för många cigaretter. Har ont i varenda kroppsdel och huvudet är tungt. Idag är jag inte på topp, men det kommer. Det är väl som Håkan säger, att man måste dö några gången innan man kan leva. Men egentligen, hur många gånger är några? För ja, snart orkar jag inte.
Ja, jag vill säga att jag älskar dig men det är för tidigt än.
Denna blogg kommer övergå till något annat, då jag inte längre kan formulera mig på samma vis. Skriver för långa meningar utan att kunna sätta punkt, och glömmer bort allt vad styckindelningar är. Glömmer bort att forsätta skriva och lämnar rummet.
Längtar efter svala sommarnätter, brunbrända ben och fräknar. Vill så gärna, men vågar inte. Vet inte när jag har kommit över eller när jag känner och vad ska man då säga? Tänker på kyliga junikvällar, intrasslad bland armar och får en snabb kyss innan spårvagnen ska gå. Rådjursögonen som letar in i själen. Samtidigt gnager besvikelsen på en vän i någonstans långt där inne. Berusade huvuden och tunga ben, men ett fladdrande hjärta. Vågar jag sänka garden? Vågar jag bli sårad igen? Jag är för svag för sånt här.
I think love will come towards me like a warm summerbreeze, I got my head among the clouds and I will never be free. I´ll spend many nights alone. I know, cause i have and i will.
Vårlukt
Allting kommer tillbaks
Känslorna som värkte
Minnena som gnagde,
men även allt fint
Jag saknar ingenting,
ingenting förutom närhet
Orkar inte kämpa
För det finns ändå ingenting,
ingenting som verkligen är värt
En gång hade jag allt
Nu vet jag inte ens vem jag är
Dock trivs jag
Perfection
Kalla mig galen.
Jag kommer aldrig att ge mig.
Kalla mig.
Jag är din
Nu, då, för evigt.
You see the smile that's on my mouth, it's hiding the words that don't come out. And all of my friends who think that I'm blessed, they don't know my head is a mess.
Lyrik
Lyrik som får mitt hjärta att börja pumpa igen
Lyrik som får min hjärna att börja snurra,
får min kropp att skaka
Lyrik som får mig att känna
det jag inte vill känna
Men du känner mig
Jag kan inte hindra tårarna från att rinna
Du ser i mina ögon
hur jag mår
Jag kan inte dölja för dig
och därför är jag så glad,
glad över att du inte är här
Du skulle genomskåda mitt leende med en gång
Du skulle se i mina ögon att jag inte lever
Jag passar inte med dig
Jag vill inte passa med dig
Vi är fel,
men ändå så rätt
Det klickar
Det gör det,
trots att det är så fel,
så rätt
I cross over lines and I broke all the rules
And baby, I broke them all for you.
Nu glömmer jag.
Helt!
Hejdå.
När man har en svenskalektion
Det är kyligt nu
Mitt hjärta har frys till is
Varför brinner du?
Mitt hjärta har frys till is
Varför brinner du?
.
Genomträngande.
Ge
nom
träng
and
e.
Aj!
My blood's sweet for pain.
Man kan väl åtminstone vara
hygglig?
Jag kommer ändå aldrig bli
densamma.
Man kan väl åtminstone visa lite
hänsyn.
Jag är ändå redan
borta.
Hej då,
adjö,
ha det bra.
Förlåt!
Och om du bara visste. Som jag gav mig till dig, gav jag mig inte till någon. Jag hade förlorat den förmågan, tills jag mötte dig.
För ett tag var det lugnt.
Jag tänkte inte på det så mycket,
inte som innan,
inte som jag brukade.
Ett tag var det lugnt,
men nu kom det ifatt mig igen.
Andetagen,
orden,
svetten,
händerna mot min hud.
Ögonen,
svarta av hat,
ändå så nöjda.
Aldrig tystnar rösterna helt,
men ett tag var det lugnt.
Aldrig försvinner dem,
och nu skriker dem efter mig.
Jag knyter händerna,
redo att slå tillbaks.
Du borde ha spö,
det borde ni allihop.
Ser jag er ska ni få spö.
Våga bara röra mig igen.
Ni har ärrat mig tillräckligt.
Aldrig kommer det försvinna,
aldrig någonsin låter ni mig vara ifred.
